Överenskommelsen och samordningsgruppen

Under hösten 2007 bjöd regeringen in ett 90-tal idéburna organisationer inom det sociala området till en dialog kring hur samspelet mellan Regeringen och de socialt inritade idéburna organisationerna skulle se. Dialogprocessen pågick i ett år och den 23:e oktober 2008 fattade regeringen beslut om sina delar i en överenskommelse mellan Regeringen, SKL och de socialt inriktade idéburna organisationerna.

Dialogen har föregåtts av ett intensivt arbete under flera år från den idéburna sektorns organisationer. Varför vi velat åstadkomma en överenskommelse eller spelregler mellan det offentliga och den idéburna sektorn bygger på följande resonemang.

 

Ny och tydligare relation

Spelregelsarbetet är, internationellt sett, är ett av många exempel på relationsbygge mellan stat och ideell sektor. Det faktum att dessa internationella exempel nu utvecklas ungefär samtidigt i olika länder visar på ett grundläggande behov av en tydlig relation mellan en stat och den ideella sektorn. Vi menar att samhällsutvecklingen de senaste decennierna med ny teknik, globaliserad marknad, ökad rörlighet för människor, ökad konsumentmakt och mycket annat, gör att de gemensamma förutsättningarna blivit allt mer komplexa.

Syftet med spelreglerna är:

  • att kombinera de socialt inriktade ideella organisationernas rätt till självständighet med en nära samverkan med staten,
  • att tydliggöra på vilka värdemässiga grunder staten och organisationerna samverkar,
  • att på några centrala områden beskriva förutsättningar för den samverkan

 

Samhället är större än staten

I arbetet med spelregler har vi utgått från sektorns identitet och en samhällssyn som bygger på att välfärden har många källor och att organisationerna har en avgörande roll i demokratin. Samhället i stort består av olika delar som individ/familj, det offentliga, marknaden och de ideella organisationerna/den sociala ekonomin.

Spelreglerna handlar om relationen mellan det offentliga och den socialt inriktade delen av den ideella sektorn. När vi ibland talar om den sociala ekonomin utgör de socialt inriktade ideella verksamheterna en del av den utifrån den definition som regeringens arbetsgrupp gjorde 1999; organiserad verksamhet, oberoende från det offentliga, icke vinstutdelande och medlems- eller allmännyttig verksamhet.

Vad som är den sociala ekonomin eller den ”tredje sektorn” kan exemplifieras med sektorns associationsformer: ideella föreningar, trossamfund, stiftelser, men också ekonomiska föreningar och sociala företag. Den s k ”folkrörelsen” utgör en del av den sociala ekonomin, främst i form av ideella föreningar och trossamfund. Folkrörelsen är, enkelt uttryckt, de organisationer inom den sociala ekonomin som samlar många medlemmar.

I arbetet med överenskommelsen har det blivit tydligt att den politiska styrningen, de kontroversiella frågorna och otydligenheten när det gäller roller och ansvar är som mest påtaglig för de verksamheter som handlar om människors nära välfärd.

Därför har vi utgått från några kärnvärden som organisationerna verkar utifrån; utanförskapet, en samhällsförändrande ambition och en bredare demokratisyn som utgår både från den representativa demokratin och deltagardemokratin

 

Självständighet

Ideella organisationer vill behålla så stor del av sin självständighet och sitt självbestämmande som möjligt. Själva grunden för att bilda föreningar är att människor fritt kan gå samman kring en idé. Lika viktigt som att fritt kunna gå samman om iden är att fritt kunna utveckla den.

Denna självständighet tillmäts olika vikt beroende på organisationens ide och verksamhet. Det är inte utan skäl som exempelvis organisationerna Amnesty International och Greenpeace i sina stadgar har fastställt att de inte får ta emot offentliga bidrag. Denna markering av självständighet mot staten handlar om dessa organisationers bedömning att deras ide och verksamhet mycket väl kan komma i konflikt med staters intressen. Och då vill de inte ha någon som helst beroendeskapande relation med staten.

Andra organisationers ide och verksamhet leder inte till samma behov av oberoende. Till exempel är det svårt att se att idrotten skulle hamna i konflikt med staten om grundläggande värdefrågor.

För de socialt inriktade ideella organisationer, är behovet av att vara röst och samhällsförändrande en viktig roll som gör att deras självständiga ställning måste säkerställas samtidigt som de utgör en unik resurs i välfärden och behöver en nära samverkan med det offentliga för att göra rimliga avvägningarna när det gäller roller och ansvar. Alternativet till en strukturerad relation är inte frihet och avsaknad av principer, utan riskerar att innebära en större outtalad och mer beroendeskapande styrning.

Staten och de ideella organisationerna har verkat nära varandra på flera olika sätt, i några fall över i mer än hundra år. Och denna närhet mellan sektorerna har inte blivit mindre sedan en medveten socialpolitik och en därmed följande välfärdsstat vuxit fram. Målgrupper, visioner och problembeskrivningar är ofta näraliggande eller helt överlappande, medan metoder och relationen till de människor det handlar om skiljer sig åt.

Forskning visar att just den typ av verksamheter som av naturliga skäl finns nära den offentliga välfärden, utsätts för ett starkare likriktningstryck än andra verksamheter. Spelreglerna utgår ifrån att det offentliga och den socialt inriktade ideella sektorn är nära knutna till varandra och därmed är det viktigt att den relationen är tydlig och ger förutsättningar för hög grad av självständighet.