Projektet; Offentlignära frivillighet

Inledning

På uppdrag av samordningsgruppen för de idéburna organisationerna inom den nationella överenskommelsen har ett projekt inletts. Det skall fokusera det frivilligarbete som utförs inom eller mycket nära det offentliga välfärdsåtagandet. Projektet skall belysa detta och skapa ett faktabaserat och forskningsanknutet underlag för den fortsatta diskussionen inom uppföljningen av den nationella överenskommelsen.

Projektet har två målsättningar enligt beslut i samordningsgruppen:

 

  1. skapa ett faktabaserat och forskningsanknutet underlag för diskussion och reflektion till den nationella överenskommelsens uppföljningsarbete när det gäller frågan om vem/vilka som organiserar och bör organisera det socialt inriktade frivilligarbetet.
  2. beskriva de faktorer som starkast påverkar det socialt inriktade frivilligarbetet som utförs inom eller nära det offentliga välfärdsuppdraget, för att ge överenskommelsens uppföljningsmekanism ett faktabaserat och forskningsanknutet underlag för diskussion och reflektion.

 

Ansvaret för välfärden

I Sverige har det moderna samhällskontraktet varit att stat, landsting och kommuner tar ansvaret för det lagstadgade välfärdsarbetet. Allt annat arbete som kan karaktäriseras som bidragande till välfärd för människor har betraktats som marginellt och i den mån det funnits har det beskrivits som ett komplement. Men det har egentligen inte setts som en del av välfärden. Men i allt högre utsträckning har forskning och debatt under de senaste 10-15 åren visat att detta inte är ett rimligt sätt att beskriva verkligheten. Informellt arbete (där det största exemplet är anhörigvård) och frivilligt arbete är allt annat än marginellt. Det är en del av välfärden utan vilken samhället inte klarar sig en enda dag.

 För att kunna föra en principstyrd diskussion i överenskommelsens uppföljning om det frivilliga arbetets roll och omfattning i välfärdsarbetet behövs fakta återkommande rapporteras in och sammanställas, ansåg seminariets deltagare. Projektet skall därför hitta former för att till överenskommelsens uppföljningsmekanism beskriva hur det frivilliga arbetets andel av välfärdsproduktionen i Sverige ser ut och förändras. Formerna skall vara forskningsanknutna, tillförlitliga, och möjliga att jämföra över tid.

 Rädslan för att de rättigheter till stöd som exempelvis handikapprörelsen har varit med om att driva fram, genom ihärdig opinionsbildning, skall urholkas är värd att ta på största allvar. Tankegången att detta kan ske genom att det frivilliga arbetet blir tydligare i samhällsdebatten är lätt att förstå, ansåg seminariets deltagare. Därför skall projektet arbeta för att rapporteringen möjliggör en uppföljning av det frivilliga arbetet som riktas mot människor med funktionsnedsättning.

 Finansieringsfrågor

Att organisera det frivilliga arbetet är inte gratis. Frivilligorganisationer lägger stor energi på att finna finansiering för sin stödstruktur för det frivilliga arbetet. Man finner på olika sätt; medlemsavgifter, insamling, gåvor, lotterier, men också försäljning av tjänster. När offentliga organisationer rekryterar frivilliga sker det med skattefinansierad arbetstid antingen i en frivilligcentral eller i en enskild offentlig verksamhet, exempelvis ett äldreboende.

 Att finansiera utvecklingsarbete och fortbildning kring det frivilliga arbetet är inte enkelt. Varken föreningarna eller de enskilda offentliga frivilligarrangörerna bedömer att de har det ekonomiska utrymmet för det. Under de år som frivilligcentralerna funnits i Sverige (sedan 1993) har det mesta av utvecklingsarbetet finansierats genom s.k. anhörigstödspengar, medel som egentligen varit tänkta för stöd till de som sköter om sina anhöriga i hemmet. Anhörigstödsmedlen har kommit i två omgångar och haft projektkaraktär. Detta har påverkat frivilligcentralernas inriktning på flera olika sätt.

Det frivilliga sociala arbetets organisering och logik

Det frivilliga sociala arbetet är samtidigt en metod/resurs och en del av frivilligorganisationernas demokratiska identitet. Denna dubbelhet skapar det frivilliga arbetets logik i frivilligorganisationerna. Den logiken kan aldrig fullt ut återskapas i offentliga organisationer som rekryterar ”egna” frivilliga, ansåg seminariets deltagare. Och den ansågs också stå för ett viktigt värde för hela samhället. Därför skall projektet belysa denna logik, beskriva skillnader mellan förutsättningarna då frivilligt arbete organiseras offentligt och i frivilligorganisationer.

 Samtidigt är det viktigt att möjligheterna till aktivt medborgarskap är så många som möjligt. Det är inte alltid säkert att en traditionell föreningsform är den bästa och projektet skall ha med sig en öppenhet för detta och vilka andra former som behövs för att stimulera det aktiva medborgarskapet.

 Oavsett om det är en frivilligorganisation eller en offentlig organisation som rekryterar frivilliga så är kunskaper om det frivilliga arbetets motiv, drivkrafter och andra viktiga förutsättningar nödvändiga ansåg seminariets deltagare. Dessutom har det frivilliga arbetet som utförs nära eller inom det offentliga välfärdsåtagandet sina speciella drag ansåg seminariet. Därför bör projektet belysa utbildningsbehoven kring det frivilliga sociala arbetet.

 Professionalisering av det frivilliga arbetet kan betyda många olika saker; det kan handla om de som är anställda i en organisation och hur deras professionalitet påverkar det frivilliga arbetet, det kan handla om huruvida en organisation som rekryterar frivilliga ser de frivilligas individuella kompetenser och nyttjar dem i det frivilliga arbetet eller ej, det kan handla om stödet till de frivilliga har en egen profession eller ej, och mycket mer. Seminariet ansåg att det är viktigt att skapa ett tydligt förhållningssätt vad gäller begreppet professionalisering och frivilligt socialt arbete.

Det här inlägget postades i Åtgärder och åtaganden. Bokmärk permalänken.